Vygotskij i praktiken
Den 11-12 april 2008 arrangerade Storyline Sverige en konferens med titeln Storyline – lärande för hållbar utveckling. En av huvudtalarna var Leif Strandberg som höll en bejublad föreläsning kring Vygotskij. Under föreläsningen redogjorde Leif på ett tydligt och konkret sätt för Vygotskijs syn på pedagogik och barns lärande.
Att eleverna arbetar i grupper under lärarens ledning är en väsentlig del i Storylines förhållningssätt. Samarbetet och samtalen i gruppen ses som viktiga för den enskilde elevens kunskapsbyggande. Gruppens arbete sker utifrån de väl förberedda nyckelfrågor och aktiviteter som läraren planerat för att optimera lärandet. Leif Strandbergs föreläsning ger en teoretisk förankring och bakgrund till detta synsätt. Många som försökt förstå Vygotskijs tankar har stött på svårigheter men när man lyssnar till Leif Strandberg så verkar allt självklart.

Leif Strandberg från Piteå är legitimerad psykolog, författare, utbildare, handledare och skolutvecklare. Han har arbetat inom förskola och skola sedan 1973 och har under en längre tid intresserat sig för den vitryske psykologen/pedagogen Lev Vygotskij och den kunskapsteori som våra läroplaner vilar på. Han arbetar med utvecklingsuppdrag i Sverige, Norge, fd Jugoslavien, Vitryssland och USA. Han är med i flera internationella nätverk (XMCA, Iscar, east Side Institute m fl ) som arbetar med att utveckla Vygotskijs Kulturhistoriska psykologi. Leif senaste bok ”Vygotskij i praktiken – bland plugghästar och fusklappar” är utgiven på Norstedts Akademiska Förlag.
Torsten Madsén var i sin artikel ”Att skapa goda betingelser för lärande” inne på samma linje. Han skrev ”Det personliga engagemanget i skolans innehåll betraktar många forskare idag som avgörande för kvaliteten i elevernas lärande.”

Han skrev vidare att: ”En grundläggande förutsättning för att man ska kunna lära sig något, är att man har tilltro till sin egen förmåga. Genom att elevernas tankar och föreställningar blir synliga för både dem själva och läraren, och genom att läraren tar deras tankar på allvar och bygger vidare på dem i sin undervisning, får alla elever uppleva att de kan bidra och att deras tankar och deras språk duger.”

I ”Dialogisk lärandemiljö skriver Olga Dysthe att: ”Undervisningen måste ändå bygga på en mycket fast och medvetet planerad arbetsgång med en tydlig struktur. Läraren måste ha klart för sig vad han vill att eleverna skall förstå.”

När man arbetar med storyline anstränger man sig att alltid ge eleverna en klar och tydlig struktur för det de ska göra. En Storyline är uppbyggd som en rad småprojekt. Ett projekt följer på nästa och de skapar tillsammans berättelsen. Varje litet projekt ska ha en klar struktur. Steve Bell brukar säga ”structure gives freedom” och med det menar han att om eleven vet vad som förväntas av henne så kommer hon snabbt igång och kan känna en frihet att skapa något eget. Strukturen är tydlig så hon behöver inte lägga tid och kraft på att fundera över vad läraren förväntar sig att hon ska göra.